NU VET NI.
Terapeuten är inte på mottagningen över sommaren. Jag har inte sett henne på typ 3 veckor. Jag vägrar gå i gruppeterapin när hon inte är på plats. Då har jag ingen som backar mig. Känner redan hur jag inte klarar av det här själv. Jag klarar inte att hantera mig själv utan någon som talar om för mig hur verkligeheten verkligen ser ut. Nu är jag tillbaka i gamla vanor, nu styr jag ingenting själv längre. Nu händer det som händer och verkligheten är svår att få kontakt med.
Alla tankar blir till verkligehet och det är ingen som kan få mig att tro annat. Ständig panik och paranoia. Jag hatar dig, jag vill göra illa dig. Jag är rädd för att jag kommer göra illa dig. Älska mig bara. Gör bara som jag säger så slipper det göra ont.. det kommer bli en lång sommar.
Fy fasen vad jobbigt :(
sv Ja verkligen. Är det DBT du går i?
Ha en bra dag :)
Kramar!!
jag förstår precis hur det känns, sist jag var hos min kurator/dbt/kbt-snubbe så berättade att han han skulle ha semester, bara sådär. Han kommer tillbaka i augusti, men hur ska man klara sig tills dess, har man inte fått panik innan så får man ju det nu. Speciellt med tanke på att alla förväntar sig att jag ska vara frisk till hösten och kunna börja plugga igen. Ja, säkert...
