KAN INTE GLÖMMA.

Du kommer hem till mig. Talar om för mig att du ska gå igen senare. Du har valt att gå ut framför att vara med mig. Men jag blir ändå imponerad av mig själv hur jag hanterar situationen. Isället för att fucka ur som jag alltid har gjort tidigare så skickade jag hem dig på en gång istället, för att jag visste att detta skulle bli ett helvette tills du gick.

Nu kan jag inte ens tycka om dig. Nu känner jag bara avsky. Ingenting kommer kunna fixa det här igen. Allt jag kan tänka på är att du valde något annat framför mig och det gör du inte ostraffat! bara då du vet..

UPP OCH NER.

Det har varit en helt okej helg, men det är otroligt jobbigt att det är en människa i mitt liv just nu som "bestämmer" hur jag ska må. Jag hatar känslor för en annan människa. Ena sekunden så får du mig att känna att allt kommer bli bra och jag känner mig lycklig strax därefter så ändras allt och du får mig att vilja göra nå dumt. Göra nå dumt.. bara för att göra dig illa. Jag vet inte hur jag ska kunna ha känslor för en person och fortfarande fungera normalt, kommer det någonsin gå?


NU VET NI.

Terapeuten är inte på mottagningen över sommaren. Jag har inte sett henne på typ 3 veckor. Jag vägrar gå i gruppeterapin när hon inte är på plats. Då har jag ingen som backar mig. Känner redan hur jag inte klarar av det här själv. Jag klarar inte att hantera mig själv utan någon som talar om för mig hur verkligeheten verkligen ser ut. Nu är jag tillbaka i gamla vanor, nu styr jag ingenting själv längre. Nu händer det som händer och verkligheten är svår att få kontakt med.

Alla tankar blir till verkligehet och det är ingen som kan få mig att tro annat. Ständig panik och paranoia. Jag hatar dig, jag vill göra illa dig. Jag är rädd för att jag kommer göra illa dig. Älska mig bara. Gör bara som jag säger så slipper det göra ont.. det kommer bli en lång sommar.


RSS 2.0