OCH ÅTER IGEN BLIR JAG PÅMINND OM ATT ALLT ÄR PRECIS SOM DET EN GÅNG VAR.
Hur jag än gör och hur jag än försöker så är jag precis likadan som jag alltid har varit, enda skillnaden är att jag är medveten om vad jag gör (tack vare dbt). jag trodde det var positivt, eftersom jag har det tidigare. men ingenting blir ju bättre för de. jag blir fortfarande lika knäpp. jag blir fortfarande lika förtvivlad och känner exakt samma saker bara att jag vet att det är pga av borderline.
Jag gör exakt samma saker som tidigare. Fick dåliga vibbar ifrån K och kan inte släppa de (som vanligt). jag frågar hela kvällen och hela morgoen påväg till jobbet va det är för nåt och jag får samma svar hela tiden, det är ingenting, jag lovar! (JAG VET JU ATT DET ÄR NÅTT!) jag sitter hela förmiddagen på jobbet och mår sjukt dåligt och har jätteångest över att det känns dåligt mellan oss. håller mig jättelänge från att ringa och diskutera vidare om samma sak. Jag skickar ett sms, tänker på dig.. får inget svar. jag vet att han förmodligen inte ser smset för jag vet att han har andra saker för sig. när det gått mer en 1 timme så ringer jag och han svarar..
ingenting blev som jag ville, allt blev exakt som jag visste att det skulle bli. jag är lessen och han skriker. jag vet innerst inne att det är mitt fel. men jag hatar honom för att han inte bara kan hjälpa mig när han vet att jag har problem. allting känns nu tusen gånger värre och jag sitter återigen på toaletten på jobbet med en slö kniv och skär mig i nacken...
I STAND ALONE. BURNED EVERY BRIDGE OVER THE TROUBLED WATER. NO LONGER HIDING FROM MY PERSONALITYDISORDER.
DET BLIR SOM DET ALLTID HAR VARIT.
Jag hatar att det alltid blir så här och jag vet att jag kommer få dig att lämna mig med allt tjat och alla frågor som jag ställer. Dumma frågor säger du. ååååååååååååh. Jag vet att vad du än svarar så kommer jag ändå inte tror dig, så varför frågar jag? Det blir bara värre och värre. Och du är ju så jävla bra! Jag vet inte vad jag håller på med. Jag orkar inte leva med mig själv längre..
KAN INTE GLÖMMA.
Nu kan jag inte ens tycka om dig. Nu känner jag bara avsky. Ingenting kommer kunna fixa det här igen. Allt jag kan tänka på är att du valde något annat framför mig och det gör du inte ostraffat! bara då du vet..
UPP OCH NER.
NU VET NI.
Terapeuten är inte på mottagningen över sommaren. Jag har inte sett henne på typ 3 veckor. Jag vägrar gå i gruppeterapin när hon inte är på plats. Då har jag ingen som backar mig. Känner redan hur jag inte klarar av det här själv. Jag klarar inte att hantera mig själv utan någon som talar om för mig hur verkligeheten verkligen ser ut. Nu är jag tillbaka i gamla vanor, nu styr jag ingenting själv längre. Nu händer det som händer och verkligheten är svår att få kontakt med.
Alla tankar blir till verkligehet och det är ingen som kan få mig att tro annat. Ständig panik och paranoia. Jag hatar dig, jag vill göra illa dig. Jag är rädd för att jag kommer göra illa dig. Älska mig bara. Gör bara som jag säger så slipper det göra ont.. det kommer bli en lång sommar.
